lenas sida

Warhols ironi segrar tycker Thomas Anderberg 2007-05-30 i DN

En "Brillo box" är en låda vari förvaras svintopaket. På lådan finner man reklamtryck. Man tänker sig att en sådan kartong inte borde framkalla några större upplevelser alls, den skiljer sig ju inte på något märkbart sätt från lådor som används för transporter av tvålar och tandkrämstuber. De finns i varje varulager jorden runt. Men Andy Warhol valde att kopiera ett par sådana kartonger och ställa ut dem på ett galleri, och plötsligt hade det massproducerade objektet fått en ny funktion. Så här beskriver den kände kritikern och filosofen Arthur C Danto sitt första möte med en sådan "Brillo box":

"Min största upplevelse, som jag ofta redogjort för, var mitt möte med Warhols "Brillo box" i Stable Gallery, i april 1964... det var ett särskilt spännande ögonblick, inte minst för att det tillintegjorde hela strukten på den debatt som ditills präglat New Yorks konstscen."

Anledningen är att Danto, som är en av konstvärldens mest inflytelserika teoretiker, menar att just detta verk fick honom att inse behovet av en ny teori om realism, abstraktion och modernism. Allt tal om konstens utvaldhet, särskildhet och förädlande verkan ställdes här på huvudet. Danto menade att här, men först här, hade man nalkats konstens död.

I John Careys kontroversiella bok "What good are the arts?", som utkom här om året och fortfarande debatteras i England, tillskrivs just Brilloboxen, och Dantos omvärderingar utifrån den, en betydelse för modernismens övergång till postmodernismen. Men Carey menar att Danto själv skyggade för konsekvenserna.

Danto menade att vad som är konst borde bestämmas av konstvärlden; Carey menar att det rimligen bör bestämmas av var och en.

Som en konsthistoriens ironi visar det sig nu att denna imitation av ett massproducerat objekt möjligen massproducerats i efterhand (Expressen 30/5), efter Warhols död och på uppdrag av högt respekterade svenska konstkännare.

Och kanske har det också skett utifrån vinstsyfte - vilket är än mer ironiskt mot bakgrund av Warhols tvetydiga hållning inför konstens kommersialisering.

Bedrägeri eller ej får fortsatta utredningar visa. Men frågan är om begreppet "bedrägeri" ens är tillämpart i en värld där originaliteten konkurrerat ut autenticiteten. Ett äkthetsintyg när det gäller en kopia av en kopia blir ju egentligen en stämpel utan värde. Den enda ovillkorliga segraren är just - ironin.