"Bilder är den okunniges text" citat Umberto Eco "Rosens Namn"....?.... Eller kanske "Texter är den okunniges bild".....?

Kairos...."lämpligt tillfälle"....en god retoriker vet när det är dax att tala och hur länge och när det är lämpligt att tiga och tänka, ur Gripsrud.
Movere....move, flytta, motion,(e)motion, röra, beröra......sätta människan i rörelse genom sinne, tanke och kropp. Retoriken kallar det för movere.
Retorik = en bildlära. Retoriken försöker förstå vad kommunikation är. Någon sa så vackert kommunikation är olika sätt att "färdas" på. Göras "färdig" kanske...."färdas färdigt"....färdig att färdas....tycker om ordleken hos Thomas Koppfeldt...
Retorik föds innan skrift och bilder fanns. Retoriken åskådliggör genom visuella uttryck.
Evidentia = "Tala i bilder så lyssnaren tror sig ha sett"... Omvänt kanske "visa i text så åskådaren tror sig ha hört".....

"Väcka upp seendet"...."ingen minnesbild av".....
"Hemmablind" - vanan bromsar movere....kommunikation är rörelse...
Barthes menar att all kommunikation har sin retorik, till skillnad från Platon som skiljde på tanke och känsla. Undrar hur Platon kände det när han plötsligt förstod?
Att vara människa är att tolka. Text och bild är bärare av någon sorts tolkning. Sammanhanget och referensen inverkar på tolkningen.
Lärande och kunskap är situerad dvs hur vi förstår beror på situationen. Alltså tolka ditt lärande...och hitta nya former för kunskapsbildning.


Liten komihåglista:
Vad är retorik?
1 Minneslära
2 Tilltalslära
3 Kommunikationslära
4 Bildlära

Metafor är en bild, när två ting liknas varandra. Flyttbilen Metafora i Aten....."flytta från en punkt till en annan"....
Metonymi - del för helhet...medförståelse...
När två tecken placeras brevid varandra så skapas en metonymi.....
I talspråk som en omskrivnig av något exempelvis "att ta ett glas" betyder att dricka alkohol.

Vad "såg", "hörde, "tänkte", "kände", "smakade" "Barthes hos frisören"? (av dansken Peter Larsen) får avsluta mina retoriska funderingar....

Animation.....
En barndomsdröm går i uppfyllelse att få göra animering och idag har vi startat.
Tre animationer ska vi göra och har just gjort en.
Mina favoriter var med mig i tankarna. Inspiratörerna Loranga, Mazarin och Dartanjang...
Angela Kohlers animeringar är fantastiska och så inspirerande. Vill ha mer tid......

Snart ett minne blott....

Spår av minnen blott...

Blott ett minnets spår...

Spår av blott minnen....

Blått är minnet......

Spår mitt minne....

Minne blott ett spår....

På resa utan Final Cut...

Blir det någonsin the final cut? Känns inte så just nu. Detta program kan man peta med hur mycket som helst. Det enda som hindrar är att luften tar slut i de små redigeringsrummen. Konstfack behöver vädras ut. Stora fönster borde öppnas och vinden borde få strömma genom lokalen. Länge...

Möten består inte heller av nåt final cut. Träffade en fantastisk person häromdagen med många strängar på sin lyra. En bild av någon kan säga allt och ingenting. Antingen är det väl det vi bestämmer att den ska säga eller så låter vi sinnet vara öppet. "Skenet bedrar säger" ett ordspråk och det kan man säga stämde på denne person. Är det av trygghetsbehov vi söker stereotyper och upprepning? Jag vill nog helst resa i sinnet....utan final cut....

Morfar

Sökte på "min gamla bygdegård" där jag såg bio. Hittade bygdegårdens hemsida och ett bildarkiv. Det visas fortfarande film på söndagar.
Fann en underbar bild av min morfar IRL ,som jag inte sett tidigare. När han är i full koncentration med media.
Minns honom bara på uppställda porträttfoton. Så detta fotot gjorde mig mycket glad. Vilken skatt!
Jag har aldrig träffat min morfar....

Filmen och minnet

Vad finns kvar inom oss. De bilder man bär på och som väcker minnet.
När jag var liten på 70-talet så visades söndagsbio i bygdegården. Där fanns en gammal, "riktig", projektor och en filmintresserad liten farbror som visade film med största intresse. Och vi tittade med stor förtjusning. Han satt i en liten kur och sålde biljetter ur en mycket liten lucka där man fick böja sig ner för titta in. Inne i den stora salen satt man uppradad på bruna träfaner stolar, såna som kunde staplas. Dessa hade han omsorgsfullt placerat ut i rader.
När tiden var dax stängde han träluckan och gick en trappa upp. Projektorn startades och ridån gick upp. Signal och nedräkning.
Där visades det mesta och fanns ingen åldersgräns. Jag var 11-12 år och fick se allt (?). Utom dansk gladporr. Men lärde mig att förstå att det var nåt spännande och hemligt..... för männnen förståss (?)......
Filmupplevelserna blev många. 70-tals skräckisar, Det Lever, Hitchcocks Fåglarna, Katastrof-filmer, SOS Poseidon, alla James Bond mm mm. Science fiction filmen Apornas Planet var nog den mest fantastiska upplevelsen. Minns tydligt bilder av frihetsgudinnan i bråten och spår av New Yorks tunnelbana i underjorden. Upplevelsen var maxad.

Redigerar film nu och klarar Final Cut hyfsat. Det blir lite egen lek utanför grupparbetet för att få "hålla på" själv.

Gissa vad det blev?
En skräckis.....HAMNEN.....
Missa inte den.....söndag kl sju i bygdegården........

Final Cut
Undrar hur många klipp Hitchcock klippte under sin tid...

Som på Medeltidens torg.......?

"Problemet är inte att TV presenterar underhållande stoff för massorna, utan att TV presenterar allt stoff som underhållande. TV håller på att förvandla alla viktiga offentliga angelägenheter till skräp. Amerika har blivit den första kultur i världen som riskerar att roa sig själv till döds"
Neil Postman i sin bok "Underhållning till döds" 1986


"I sin nuvarande form gynnar inte TV:n eller filmen kommunikation utan hindrar den. De tillåter ingen växelverkan mellan sändare och mottagare". Hans Magnus Enzensberger, tysk filosof och författare, i Byggsats till en medieteori 1970

Om förnedringstelevisionen:
"Att en gång få se hur sådant går till är oneklingen lärorikt. Men I de doser som tv-publiken matas med vidrigheterena (två timmar Ricki Lake om dagen, de övriga oräknande) blir det till propaganda. ”Se hur enkelt det är att få människan att uppge sin värdighet och prisge sina närmaste”. - Sovjetunionen behövde några miljoner poliser och återkommande skådeprocesser för att trumma in den moralläxan i befolkningen. Massmedier i demokratiska länder gör det för nöjes skull". Maciej Zaremba i DN 7 aug 2000

"The problem is not too much television
The problem is too much of the same television"
Moses Znaimer, City TV, Toronto

"Don't Hate the Media, Become the Media!"
Jello Biafra

"I must say that I find television very educational. The minute somebody turns it on, I go to the library and read a book."
Groucho Marx

"Drömmen är den mest jämlika av alla medier.
Den låter sig inte styras.
Den ställer fram sin skrattspegel..."
Bo Strömstedt 1996

Citaten ovan från Tänkvärda tankar om Televisionen på www.communitymedia.se - ARENA Dokumentsamling och webblänkar för medieutveckling och demokrati.

Nu 2010 några år senare och nu är det nätet som man skall fundera över. Om man var/är passiv vid TV:n så, blir vi mer och mer "delaktig på medeltidstorget" genom nya mediaformer. Både på ont och gott......man kan ju alltid göra som Groucho Marx....

Paula Odevall har tagit detta foto...
...ingen aning om vem hon är men fotograf antar jag eftersom det finns på en Fotografisk sida. Oscar Poulsen diskuterar Fotografiska framtider och fotot om 30 år. Han tycker foto eller kanske menar han bilder, har blivit vardagligt prat och fungerar som socialt kitt. Jaa....det vidgade textbegreppet.
Vad gäller fotografiet som konstart eller fotografen som skicklig hantverkare, i oron omkring den förändring som skett iochmed den tekniska utvecklingen och digitaliseringen, så menar han att "alltid ha en plan", som fotograf kommer att vara det viktigaste i professionen. Fotot genomgår en förändringsfas där man naturligt oroar sig (det hör till vid förändring), samma fas måleriet genomgick när fotot kom. Men måleriet fortlever och blir kanske mer specifikt istället.
Photoshop firar 20 år och är numera en vanlighet i fotoarbete. Digitaliserat sätt att måla och med så många roliga möjligheter. Möjligheter är så vi ska se det!

Den ensamma fallosen.....
Kurslitterturen av Anja Hirdman, heter så och handlar om den manliga heterosexualiteten...men diskussioner som handlar om sexualitet eller pornografi, på något sätt, tenderar att alltid ta fart i syfte att ytterligare diskutera, dissikera, analysera och tycka om kvinnan i frågan....vi kvinnor är oxå så vana vid att det år "så det ska vara". Hela skärmar med nakna kvinnor är helt ok och vi reagerar inte. Vi ramlar i fållan om och om igen. Boken handlar egentligen om maskulinitet.

Jag är väldigt trött på sexualiseringen i vår tid, och så även kommersialismen. Det hänger ju ihop. Kan man inte bara få vara människa.
Massmediejournalistik borde se över sitt genusperspektiv. Men de kanske inte vet vad det är, det tjänar väl inga kommersiella syften. Som tex Svenska Hollywoodfruar ett sånt program skulle aldrig göras om män. Ett annat mycket märkligt program som jag såg för ett tag sen var där man diskuterade Caroline af Ugglas och då även hennes utseende. Dessutom så får hon ständigt elaka mejl om sitt utseende. Hennes vänner uttalade sig oxå i programmet om detta.....????? Något motsvarande tror jag inte görs om män. Häxjakt......
Fotografen Britt-Marie Trensmar har fotat män i poser som kvinnan ofta utsätts för i bildvärlden. Erotiska poser och utlämnande poser. Vi är så vana att se kvinnor fotade i den massiva bildkultur den feminina kroppen blivit under de senaste 100 åren, så att vi inte ens reagerar.Goggla på nästan vad som helst och det poserande lättklädda kvinnor tittar på dig. Konstigt?? Normen måste diskuteras...men vill vi att våra pojkar skall exponeras på samma sätt???

Det finns också så mycket annat bakom pornografin som kanske egentligen skulle vara av större vikt att diskutera. Maktförhållanden, utnyttjande av människor, pengaflöde, osv. Om vi nu ens har accepterat den, pornografin alltså?

Men vi måste naturligtvis som pedagoger förhålla oss till fenomenet för de ungdomar vi kommer att möta och deras visuella världar. Så litterturen är av stor vikt. Men vi måste kanske mer diskutera det den egentligen handlar om och inte snubbla!

tanken kommer..... rutorna fylls....

Språng nr 2

Utvecklingen pågår och nu står Rörlig bild på schemat. Dessutom har vi fått en lite mer avancerad kamera och ska redigera i mer avancerat program. Hunden kommer att springa......

Stå på dig och gör det du tror på!

Höga hästar och matkultur

Dages In-finitum har gett många intryck och lämnat tydliga och otydliga spår. Tydlighet och saklighet är något som förenklar. Utbildningsdepartementet verkar inte riktigt ha greppat den pedagogiken. Kort tid för beslut verkar snarare vara en taktik.
K3 på Malmö Högskola genom Margareta Melin, som älskar att tala om kriterier, kändes väldigt tydligt och konkret. Sin feministiska ståndpunkt poängtera hon. Dikotomin göra/tänka eller teori/praktik är enbart en social konstruktion som bygger på maktförhållanden. Just det! Hennes arbetet med att jämställa dikotomin kändes grundad. Vi lär genom att göra och det lyfter fram den teoretiska förståelsen och tvärtom. Äntligen börjar detta rotas. Desto högre upp i hierakierna man kommer desto längre tid tar detta att förstås. Inom förskolan och folkhögskolan har man alltid förstått det. Men jag är glad att man även på universitets- och högskolenivå nu verkligen befäster detta, att vi lär genom både praktik och teori. Bauhaus-skolans dåtida preparandkurser byggde på experimenterande och reflekterande och även integrerande av sinnenas alla uttrycksformer. Levande verkstad som ligger mig varmt om hjärtat har sina rötter i Bauhaus och det tankesättet. Genom Adelyn Cross-Eriksson som i Bauhausrörelsen och Chicagoskolan startade Levande Verkstad och sedan tog med sig det till Sverige. Mina övertygelser bekräftas mer och mer. Att K3 även ser både gestaltning och uppsats som likvärdiga i examensarbetet och M. Melin berättar att de arbetat aktivt med att hitta den bästa integreringen av båda delarna. Hon avslutar med att säga att hon gillar att den traditionella vetenskapssynen ifrågasätts genom det här. Att röra sig med formen/ramen istället för inom ramen, lät rätt.
Ann Bamfords föreläsning igår, sa samma sak. Vi lär bäst om kulturella och visuella uttryck finns på schemat. Målet i Storbritannien är att alla barn från 5-20 skall ha 5 tim Arts&Craft varje vecka. Tack! Det enda som smolkade lite var när hon slutligen talade om investeringar i barnen och pensionspengar. Verklighet naturligtvis men......Vad synd att Sveriges regering inte behövde hennes utredning.
Skavlans hönor, nej fel (men igår hade nån hönor på sin skärm) hörnor har varit mycket intressanta även om min dansk-norska kunskaper ej var tillräckliga idag. Bedömningssystemen varierar i Norden. Finland har prov i Bild, Norge sätter många betyg och Danmark inga alls. Trots olikheterna så bedrivs Bildundervisning på hög nivå. Så man undrar ju huruvida det behövs bedömning eller ej? Om vi bestämmer att det gör det så gör det nog det eller tvärtom. Piska eller morot?
Apropå morötter, som oxå används i matlagning, ska man inte fördöma något eller sätta sig på höga hästar. Att undervisa i hemkunskap är nog inte det lättaste och har oxå en ämnestradition. Mat är basalt, viktigt ur miljö- och klimatsynpunkt, har ett högt kulturellt värde och även visuellt. Förringa inget ämne eller person, det borde en doktor veta! Ödmjukhet kanske vi behöver mycket av i den nya lärarutbildningen om vi nu även ska musicera och laga mat.

Bedömning och En persisk fjäril

Ömma bed kanske är bättre än be döma.....


Ja, Olle Zandén, doktorand som tänker ur musikperspektiv, menar och jag håller med, bedömning gör alla hela tiden om allt, men det som är en lärarens uppdrag är att med profession och genom kommunikation bedöma levda kvalitetsuppfattningar, dvs handling där man visar vad man gör, för att eleven skall begåvas. Nietzsche talar om att bilda och bildning.
Olle säger, handlingen hänger samman med kontext/kultur/tradition och mening skapas genom dialog med situation och tradition. I relationen bemöter jag eleven och handlingen är det jag ska bedöma.

Sen försöker en grupp konstvetare sig på att beskriva konstnärlig bedömning. Men eftersom ingen vet vad konst är, så varför diskuterar vi det ens egentligen? Där har musik det enklare för alla vet vad musik är. Musik har en form att följa förvisso, en rytm osv. Därav är det enklare att bedöma. Låter det falskt kan de flesta höra det.
Men konst har alla och ingen rätt att säga är varken fint eller fult. Oj vad svårt! Magnus Bertås, professor och konstnär, gör jämförelsen med att tom inom fotboll finns det fördjupade språk för vad som är "bra" resp "dålig" fotboll. Alltså professionell bedömning. Han har försökt att definiera kriterier för bedömning av konst, som han samtidigt reserverar sig ifrån för att inte cementera en norm. Och det är ju det som är så underbart med konst att den flyter, just nu iallfall. Historiskt har den ju mer följt konventionen. Men ibland kan man ju undra om den verkligen flyter, får man idag måla ett porträtt till exempel? Finns det en norm i samtiden? Det han bla definierat är att konsten ska vara tolkningsbar. Det har jag funderat mycket över ikväll. Vad menar han med det? Vem har isåfall tolkningsföreträdet? Hur skulle nåt som inte är tolkningsbart vara? Är inte allt det? Svåra frågor och gruppens samtal ledde inte till nån större klarhet.

Men citerar här Bertås bedömningskriterier från E-C blogg (tur att någon antecknade!):
Bedömning av konstnärlig kvalitet. Det är förmågor som bedöms.

Studentens förmåga att
- Förhålla sig till sitt mediums historik och att överskrida mediets ramar.
- Förstå och behärska nyanser i bilduttryck.
- Förstå och behärska korrespondensen mellan text, bild och rörlig bild.
- Skapa konstnärlig utsaga med avgränsning och tydlighet.
- Beröra.
- Skapa förskjutningar, förändringar i diskursen i samtiden.
- Frilägga ett objekt eller en företeelse vilken då hamnar i ett nytt ljus.
- Skapa en identitet med en serie arbeten

Ibland tänker jag att man kanske iallfall ska arbeta traditionellt med bild i skolan, följa en form, som i musiken. Härma fågeln. Av erfarenhet vet jag att det är de flesta barns önskan att få kunna och få göra som det ser ut i verkligheten. Inkluderande metod, vad betyder det? Kan inte klassiskt vara inkluderande? Att få pröva och göra antar jag och där progression i ett ämne är en stor del för bildning eller begåvande eller lärande, tycker jag.
Apropå att avbilda så, "Fotografiet blev vinnaren i den mimetiska kampen och förespråkarna av det västerländska förnuftet kunde andas ut" skriver Emma Eldelin i Ord och Bild 5, Om stereoskopet och en revolution i seendets historia. Men fotot som vinnare kan ju inte heller avbilda en objektiv verklighet, trots att det är det som är fotografiets fascination. Även om vi gärna vill det. Men fotografiet kämpar ju också just nu tycker jag. Eller så kallas det bara utveckling eller omformulering. Cut and paste! Den tredimensionella filmen är ytterligare ett sätt för att skildra verkligheten så verklig som möjligt. Varför är det så viktigt? Har seendet blivit beteende......eller är kanske?

Allt handlar om spår, bestämde jag mig för idag. Spår, språk, tecken, koder, index, bild, ikon, tanke, ord, handling, uttryck.....Till skillnad från djuren och deras behov så vill människan lämna spår/avtryck efter sig. Berätta och skildra. Då inte bara genom vår fortplantning. Det är det konsten och bilder också handlar om. Vi vill lämna nåt efter oss, och där letar vi efter de optimala stilarna eller språken för det i den samtid vi lever i. Kanske måla med hajar eller för hajar? Jag har iallfall lyckats göra en origami-fjäril av ett vykort idag genom instruktion på persiska och mina ögon. Så vi kommunicerade även om jag inte förstod ett ord. Melodin i persiskan var vacker och jag lyckades göra en fjäril. Ful och samtidigt vacker i sin kontext.
Hur skulle det bedömas?

Ingen bild existerar

Kameran skapar bilden och bilder tillhör kulturen mer är naturen. Desto mer vi läser om fotot inser jag vad komplext ett fotografi är. Man bara "tar en bild" och reflekterar inte så mycket över det för det är vår vardag.
Men ingen bild existerar därute som fångas av kameran. Har vi lärt oss att tänka som de bilder en kamera skapat? Kamerans konstruktion sätter på så sätt sin prägel på fotografiets bildhistoria. Kameran skapades för att återge de karakteristiska egenskaperna hos måleriet. Den ärver att rationellt system för organisation av rummet som förebild, alltså renässansmåleriets perspektivlära. Men det är egentligen inte jämförbart med hur perceptionsorganen och synen fungerar. Människans nyfikenhet och önskan att förstå skapar sätt att förklara och skildra livet. Man vill kliva in i bilden som Alberti förklarar med perspektivet, den rektangel han skapar för sitt motiv ser han som ett öppet fönster. Jämför med ikonmåleriet som istället handlade om att den helige skulle komma till människan istället genom bilden.
"Verklighetseffekten" ett foto ger är en strävan för att överbrygga avståndet mellan det avbildade och bilden. Fotografiet har egentligen inte större bevisvärde än teckningen, och vi i vår kultur tar dock fotot för givet, skriver Edwards. Som betraktare riskerar vi därför att falla offer för ideologisk påverkan. Med val av bildutsnitt skapar fotografen aktivt bilden, snarare än att enbart dokumentera sådant som redan finns.
Så man kan alltså egentligen aldrig skildra verkligheten, inte ens med en kamera.

Porträtt av Margaret Fuller, Edith Stein, Simone de Beauvoir och Hanna Arendt......

Porträtt av Karl Marx, August Comte, Jean-Paul Sartre, Michel Foucault, Pierre Bourdieu......

Saker utvecklas...

Fotografering

Fotografering av porträtterande.....dokumenterande av porträttfotografering......fotografering av dokumentation....porträttering av fotograferande.....dokumentation av fotogarfering......eller hur var det nu?
Ett fotoporträtt......"jag tog en bild".....

Åt olika håll!
Foton tagna från exakt samma plats, ovan och rakt framför, fast efter en snurr runt 180 grader. Vad olika det är...

Kontextualist eller Essentialist?

Efter tandläkarbesök och på väg tillbaka till redovisningen av våra porträtt läser jag slutordet: digital fotografi i Edwards FotoGrafi där han i de allra sista meningarna säger att "det som uträttas i digitalt teknik är ganska banalt", med utstickande tummar osv. "Experimenterande konstnärer gör underliga bilder och knasiga varelser som vanligtvis inte är särskilt spännande". Med detta i tanken redovisar jag mina fotoshoppade barn. Fan det ju var roligt att "måla" fram denna bild! Eller foto?
Precis som han menar så är en gammal era med det kemiska fotografiet över och "det nya där det inte spelar roll om det är ett foto eller ej", är faktum. Vem vet? Det han poängterar och som jag oxå funderade över när jag "målade" mina fotoporträtt att detta påminner om det förflutna. Alltså man kan göra om och manipulera bilder som man vill genom fotoshop, ungefär som i måleri. Måla ögonen gröna. Men de röda ögonen har ju kameran skapat? Nya sätt utvecklas ur det gamla, och man tar bort och lägger till, och man återvänder och kombinerar. Måleri och foto går hand i hand, fast med lite avstånd.
Tänker på utställningen "Lura ögat" på Nationalmuseum som gick ut på att genom måleri lura betraktaren till synvillor, verklighetstrogenhet osv. Människan fascineras av att efterlikna och härma, men även luras och förvränga. En perceptuell lek.

Tilldelas fotot betydelse eller har fotot innebörd i sig självt? Det kan vara både och och håller nog med Roland Barthes om det. Beror så helt på hur fotot är taget och uttrycket i bilden. Betraktaren spelar en viktig roll i det avseendet. Som vår fantastiska redovisning idag där vi som betraktare tilldelade bilderna oftast ett större eller annorlunda innehåll än vad fotografen oftast tänkt. Så idag var jag nog mer kontextualist.
Men som betraktare till fotona ovan så är jag nog mer essenssialist. Jag tycker de är så talande. Genusperspektivet skiljer sig i dessa bilder än vad som oftast är gängligt för tiden då de togs. En kvinna som agerar och en man som poserar.

Iscensättning och lång exponeringstid eller manipulation...
Hursom så tycker vi om att leka och utforska och experimentera....som vi alltid gjort....
Tycker detta foto av L.M Melender från 1880 är humoristiskt i den tid jag lever i. Antar att det sågs som något väldigt kusligt och kanske ofattbart vid dåtidens samtid. Man funderade över om kameran tog ens själ, en tanke man lekte med i den här bilden....det övernaturliga, ens ande kunde avbildas i en bild......
"Ta ens själ" och med all rätt tycker jag man kanske oroade sig för detta, tankarna om det var kanske befogade. Tar vi inte en liten bit av oss i varje bild som tas av oss......vi säger ju ta en bild........i vår samtid ser vi bilden som en självklarhet utan att reflektera.....integritet?
Humorn jag ser finns nog i iscensättningen... men humor och rädsla går ju hand i hand.......

PAR a fras

Detta är ett av svaren på undersökningen om porträtt i foto. Ville undersöka en fotografs stil för att träna mig på photoshop genom en iscensättning. Dessutom intresserar den här typen av uttryck mig. Påminner om 70-tals skräckisar där barn ofta användes i rollgestaltningar.

Som en jämförelse har jag tagit ett dokumentärt portätt. Det intressanta med tillfället då jag skulle fota var hur inlärt det är att "ställa upp sig" för ett foto när någon ska fota. Mannen jag fotade ställde sig direkt i samlad posé, log och tittade rakt in i kameran.
Sen vad gäller ödmjukhet och förtroende inför "att få ta" någons bild så kände jag hur viktigt det är vid fotografering, kanske då särskilt vid dokumentärer. Mannen som jag fotade berättade att i "hans land" hade han inte ställt upp på fotografering. "Men i ett demokratiskt land vågar jag" sa han. Det kändes ändock viktigt för mig att inge förtroende och förklara syftet.