Lucka 1
Det var en gång för länge sen en liten man. Han hade inget namn men visste mycket väl vem han var. Vi kan kalla honom Han. Han stod vid vägen varje morgon på en låda och väntade. Väntade på något han hade glömt. Men känslan av att vänta på något fanns där som en enträgen men samtidigt ljuv känsla. Den gav Han lugn faktiskt.
Idag var det förts dagen på mycket länge som kylan var bitande och han hade glömt den känslan. Men kroppen mindes. Idag kunde han nog inte vänta så länge.....
Han höll hårt om skaftet på meddelandet. Kanske skulle någon stanna upp och se. Men det var just det som behövdes att stanna upp. Ibland verkade det som ingen hade riktigt tid, fast tid är det enda vi har tänkte Han.
Mörkret föll och Han vandrade hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar