IDENTIFIKATION -> PERSONLIGHET av PERSONA = Mask
Teoriseminarium med Thomas Koppfeldt om identifikation utifrån Mediekultur och Mediesamhälle av Jostein Gripsrud.
"Spegling" är naturligtvis grundläggande för att en människa skall växa, utvecklas och blomma.
Associerade till en hemsk dokumentär jag såg från ett barnhem i Ryssland för flera år sen. Barn i olika åldrar från 1-10 år satt tätt ihop i spjälsängar i en källare. Deras magra vita lemmar krampaktigt ihopvirade, armar som sträckte sig desperat mot kameran, från dem som hade någon lite energi alls blev ett eko. En del vaggade bara fram och tillbaka. Blekgrå genomskinlig hy i deras förvridna ansikten som stirrade. Deras tomma desperata blickar var inte vana vid "spegling". En mycket gripande hemsk bild som fastnat inom mig. Mest gripande var blicken.
Vi är alla varandras "speglar" för identifikation. "Genom andra ser jag mig själv...."
Spegeln på väggen är en konstruerad form. På en Waldorfskola finns inga speglar på toa. Waldorfpedagogiken anser att man inte skall börja dagis förrän man är 3år eftersom man då först ur utvecklingpsykologiskt perspektiv är mogen och intresserad av andra barn. Innan ska "spegling" pågå i närvaro med föräldern. Det kan man fundera över? Om det nu skulle vara så så kanske dagens barn är "dagisskadade". Dvs har inte fått sina inre behov tillgodosedda vad gäller att bli sedd. Fostran i för stora grupper ger en individualistisk utveckling, kanske om man inte blir sedd och "speglad" tillräckligt som riktigt litet barn. Interaktion med identifikationssubjekt.
Om man då bara sitter vid en skärm av olika slag hur får vi då den där "speglingen"? På ett konstruerat sätt med en webbkamera kanske. Men den kan aldrig ersätta en verklig "spegling", anser jag. Äkta blickar och fördoldt spel, kan inte en skärm avläsa. Nyanser, hud, dofter.... Därmed inte sagt att de ska konkurrera, de är olika sätt och fenomen. Men jag tror att de konkurrerar genom den teknologiska utvecklingen. Flödet i det stora utbud som finns i takt med längtan att bli sedd och Narcissus hunger skapar lite en "ond cirkel". Men de mänskliga behov vi har skapar också nya former och uttryck för detta. De social medierna blir fler och Tv-programmen görs genom att bygga på närvaro och vardagsprogram för igenkänning. Min son (7år) grät (?) när Annorlunda familjen, en TV-serie på TV4 som vi tittade på tillsammans, slutade förra säsongen. Han älskade att se på dessa stora familjer och deras otroliga familjeliv där värme och gemenskap var tydligt. Eventuellt var det redigerat men det spelar egentligen ingen roll. Det var ett positivt program. Parasocial interaktion i en abstrakt form av gemenskap.
Apropå identifikation och tonår, så funderar jag mycket över detta eftersom min dotter nu är 14, och mycket av hennes tid går åt till att fota sig och titta på bloggar och hänga på Facebook och kolla kompisars bilder. Tidskrävande sysselsättning....:-)
Åldern handlar ju mycket om identifikation naturligtvis men de får ju också sån hjälp av den reproducering och förstärkning som medierna förmedlar. Om Chicagoskolans teorier om den symboliska interaktionismen att vi övertar andras perspektiv på oss själva och därefter bedömmer om och i vilken mån som detta är ett perspektiv vi kan acceptera, undrar jag om vi eller ungdomar hinner reflektera över det sistnämda.
Så om interaktionen med medierna där vår identitet skapas, endast presenterar massmedialt ytligt material så blir vi ytliga? Gripsrud ser det som ett hot för identitetsutveckling och demokratins existens? Jag funderar också i de banorna...... Simone de Beauvoir har sagt "Individens räddning ligger inte i att understryka sin särart utan i att så intensivt som möjligt understryka sin allmängiltighet".
En farbror jag tog hand om på en Geriatrikavdelning jag jobbat på som satt vid spegeln hela dagarna och pratade med sig själv...uttryckte det så här när jag frågade vad han gjorde och försökte distrahera honom, "Man får de bästa svaren då"...? Och även som frågan löd ger fler speglar mindre behov???
Till sist ibland känner jag mig också i massmediernas tid ibland som tanten på 90 år som tyckte att hennes hem invaderades varje kväll.....ljudet stör mig mest just nu.....
Stjäla får man inte...men jag erkänner...jag tar andras bilder på nätet.....men ibland får man ju...hur ska man förhålla sig?
