Lucka 15-20
Han öppnade sina ögon och kände att tid hade nog passerat. Ovanför honom såg han ett djur ansikte. Det var svårt att se vilket. En blandning av rådjur och känguru, tänkte Han. men att det var ett mäktigt djur kunde Han läsa av kronan. Likt en spira lyste den vackert. Bakom djuret tornade Prinsessan. Med kylig mörk blick stirrade prinsessan ner på Han. Hon hade vaka över Han i fem dagar. Tystnaden hade varit kall och tom. Hon hade oroat sig att de aldrig skulle få slutföra sitt uppdrag. Om bara de kunde låta oss gå. Hon förstod inte varför de envist vaktade på dem. Prinsessan hade ju sin stav. Lyckligtvis hade Han vaknat. Oron att han inte skulle vakna var outhärdlig. Nu hördes ett svagt ljud någonstans ifrån. Det lät som en tunn tunn ton. Ett tecken, tänkte Hon.

Lucka15
Nu väntade Han igen!!!! Hon hade aldrig kommit tillbaka och nu var Han trött på att vänta. Dessutom undrade han vad som hänt. Prinsessan hade inte heller synts till. Han begav sig iväg. Fast det snöade såg Han hennes spår. De snöade inte igen. Tystnade hade lägrat sig fast han lyssnat hela natten.
Han vandrade vidare uppför backen. Vad skulle Han se däruppe. Förväntningarna var stora men fruktan fanns oxå.
Plötsligt hörde han ett ljud. Ett klapprande ljud som ökade. Det kom närmare och närmare. En flock med vita hjortar sprang förbi honom. Han lyckades får tag i pälsen på den sista och grep tag det hårdaste Han kunde. Snön yrde och hennes spår suddades ut.

Lucka 14
Landskapet var så vackert och tillsammans följde de prinsessan och musiken. Liksom en förtrollning ljöd sången genom skogen. De knarrade i den glittrande snön. Prinsessan var snabb som en hind och strax såg de inte henne längre. Han var trött och hade ont i sina små korta ben. Hon klappade Han på huvudet och sa: Jag kan fortsätta uppför backen här nedanför oss om du är trött, medan du vilar här en stund. Jag kikar och kollar vart hon är och vägen leder......blir det bra? Han tyckte det verkade som en god idé. Hans små korta ben var inte vana att vandra så här. Dom stod mest still och väntade. Hon försvann längs bakom krönet och Han tänkte tänk om Hon inte kommer tillbaka?

Lucka 13
Lucanda she vais tres kommatmtes a si un noir. Elle comed tiller avsc lumic......där stod hon en stilig prinsessa och sjöng för dom. Hon och Han vaknade. De hade lagt siga att sova under ett stort träd i parken. NU stod sändebudet där med sin stav. Hon och han rester sig och följde den vackra sången av prinsessan. De vandrade bort mot den skogen. Nu skulle de äntligen komma fram. De hade väntat så länge nu.

Lucka 12
Sången hade tystnat och mörkret fallit. Hon tog Han i handen och skata vandrade de runt på den Nya platsen. De antog att de fick vandra tills de hörde sången igen som skulle leda dom vidare. Hon hade visat Han brevet och han hade visat Hon brevet. De var identiska.
Han hade aldrig träffat Hon förut men när de landat hade de direkt sett varandra.
Och förstått sina roller.
De lyste i förnstren runt om och man vädrade. det som var slående var att man inte såg någon. Det verkade så öde men ändå så tryggt. De kände ingen oro. Bara en förväntan. Han och Hon fortsatte vandra runt på Nya Platsen.......

Det Andra Könet i Öst.....
Lyssnar på P1 och hör Tom Sandqvist, professor på Konstfack, berättar att Det Andra Könet i Öst nu ges ut. En bok han skrivit i ämnet kvinnliga konstnärer.
En föreläsning av honom gav mig klarhet i min idé om att forska vidare i ämnet och då genom måleri under konstfördjupningskursen. Han synliggör en stor grupp av kvinnliga konstnärer från öst som "försvann" under/efter andra världskriget. Många av dessa kvinnor var judar, vilket kan vara en av orsakerna. Men en annan orsak är ju oxå hur historieskrivningen görs. Den skrivs ur ett manligt perspektiv och då antagligen av män oxå.
Jag blir glad att han nu äntligen publicerar sin bok. Det ger mig också push att fortsätta mitt projekt, som ligger lite på is. Dvs att fortsätta måla eller porträttera "kvinnliga konstnärinnor" från och omkring förra sekelskiftet. Projketet och uttsällningen kändes väldigt rolig. Och vikten i det hela gav mig alla de intresserad människor som var på min utställning nyligen.
Bra att höra att han lyfter Sonia Delaunays roll i den orfistiska riktningen. Inom de flesta konstnärsrörelser så beskrivs bara oftast bara de betydelsebärande männen som ingått. Men talesättet "bakom en framstående man står alltid en kvinna". Karin Larsson var oxå en stor konstnärinna som gjorde förlagorna till Carls alla interiörer. Bara några av mängder av exempel.
Ovan ser ni några av alla (40) porträtt jag målat av dessa kvinnor. De ni ser är Harriet Backer, Fransiska Clausen, Olga Bozonanska, Susanne Duchamp, Gerta Overbeck och Käthe Kollowitz.

Lucka 11
Nu hade de färdats genom luften i flera dagar. Genom atmosfären. Genom glas och teknik. Genom och med ljuset. Genom toppar. Genom träd och nu började de förstå att de inte väntat förgäves. De kände att de snart var framme....Han och Hon.

Lucka10
..................................................................................................................................
..................................................................................................................................
....................................................................................................................cremento di sare bueterda kryptonerfik klormen hury dir sed danserak merte.....................sången fortsatte sprida sina toner........

Lucka 9
Sguru menoto pa dir mekt. Servini myten ste der pas, toyto neit. Huruemene klyster pa dere styrt. Lurten mesirt kabryt pa dere ste klout. Nade sterm pastir et metasetd vertfartor pa der stiy myten der pas. Sorteirn tyrentas tertbumons omurent pas di reten blurt abesuin menetada.......... så lät tonerna från Platsen där breven kommit ifrån. Alla sjöng i kör och väntade på sitt sätt på att alla skulle anlända. men man visste inte hur de skulle färdas. Det fick man inte riktigt veta. Men man fortsatte att sjunga medans man väntade.....

WAYS OF SEEING (first episode) 4/4

WAYS OF SEEING (first episode) 2/4

WAYS OF SEEING (first episode) 3/4

WAYS OF SEEING (first episode) 1/4

Lucka 8
Hon hade inte tänkt sig det hela så här. Att bara stå och vänta det gillade Hon inte. Det fanns för mycket annat att göra. Slöseri med tid!!!
Kändes som Hon hade stelnat till av allt väntande. Nej handling var hennes ledord, movere.
Det var alldeles för långt att gå så Hon måste tänka ut något annat sätt att färdas. Det skulle komma ge henne många timmar av föreberedelse, så hade Hon tolkat brevet som Hon just fått.
Nu var det handling som gällde, men först till kartan. Ingen slump fick styra hennes val.

Lucka 7
Brevet hade nu legat i bränt i fickan hela natten. Änderna hade sett Han kika in genom deras fönster och blivit uppretade. Han insåg att det var bäst att fly hemåt. Skylten hade han tappat i en snödriva. Vem skulle nu bära budskapet?
Brevet hade kommit som ett avgörande moment i Hans väntan, så såg Han det, så skylten kanske var en bisak nu?
Brevkniven skar sakta de mikroskopiska träfibrerna med ett litet rivande ljud. Handens rörelse delade det skurna. I kuvertet låg ett litet papper. Du är den utvalde att förena skaran...använd din kraft och ditt tålamod...
Vad skulle han nu göra? Samla sig och packa ihop sin väska. Var det detta Han väntat på? Ja...

Lucka 6

Idag hade varit en händeslrik dag. Någon hade kommit förbi med ett brev till Han. Men Han hade inte öppnat det ännu. Det låg i hans fick och gjorde sig hela tiden påminnt bara genom vetskapen att det låg där. Någon hade bara titta på Han ett långt ögonblick. Från sin portfölj tog Någon fram ett kuvert och räckte till Han. -Det har att göra med din skylt, sa Någon och svepte sen iväg snabbt bortåt gränden.
Han funderade på brevet när Han vandrade hemåt i kvällningen. Lamporna var tända i hemmen och det var lätt att se in. Han kände sig som lite hemlig. Han var en iakttagare, det hade alltid varit så. Men ingen snokare. Ett fönster fångade dock hans uppmärksamhet lite mer. I fåtöljerna satt änderna som om det alltid bott så. Det kanske dom hade oxå vad visste Han?

Tank Girl.....
Filmen ingår i Feministisk teori i rörliga bilder där Donna Haraways analyserar denna film som jag nu tittade på efter en dag med dataprogram. Utgångspunkten är en framåtsträvande syn på ett samhälle med nya gemenskaper för frigörelse. Gott!
Filmen bygger på en serie skapad av en man (naturligtvis) och har en stark, tuff, orädd kvinna i huvudrollen. Fick Pippikänsla. Stickgraffiterade tanks, randiga strumpor och uppnosighet.
Haraways teorier är från 1985-1991, men när man ser och läser så känns det som mycket hänt inom området sen dess. På ett sätt men ändock inte. Flödet av filmer är enormt i denna genre. Uttrycken är mer avancerade, eller råare kanske, men även tekniskt och grafiskt. Jag kan dock uppskatta enkelheten i Tank Girl.
Hur mycket man än vill diskutera/ifrågasätta med en film och så kan det också bli en glorifiering i förtyck. Det nedsättande språk man använder om och mot kvinnor i film/tv börjar bli norm, tycker jag. Såg en film seriös thriller häromkvällen där hora, slyna, fitta använda rakt av som om det är vardagsspråk. Män tilltalas inte som bock, kuk????
Tänker på alla kvinnor som våldtas som en krigsstrategi, och i filmen förskönas förtrycket genom glamorisering av bordellgrejen.
Tänk att få vända alla roller i en film. Byta kön på karaktärerna. Då skulle vi inte titta med samma accepterande vane-blick, den manliga blicken-normen.
Donna Haraways teorier om nya gemenskaper för världens överlevnad, känns rätt men utopiska. Kan tycka att stereotyperna blir mer och mer typiska och cementerade i populärkulturen och genom de västerländska sexualiserade idealen som råder och styr. Temat med förtryckta hjältinnor som tar revansch i filmer är vanligt. Men sexualiseringen är genomgående. Ex Män som hatar kvinnor (bara titeln?!), fungerar ju oxå som orgie för den som gillar att se kvinnor misshandlas och förtryckas, även om författaren hade goda avsikter.
Vad gäller Tank Girl så är det en ok film med en tuff hjältinna.....som inte tar nån skit!

Lucka 5
När han kom fram till sin låda och skulle kliva upp på den i vanlig ordning, så såg Han något. Ett sken som lyste inifrån lådan. Ett skarpt ljust och starkt sken som blev intensivare och intensivare. Det kändes som ljuset liksom ville lyfta locket på lådan för ett ögonblick för att sen lugna sig. Han funderade men bestämde sig till sist för att kliva upp på sin låda iallfall. Krafterna kanske behövde förhindras eller åtminstone reflekteras.
En aning nervöst klev Han upp på sin låda. Inget hände men det gav en synestetisk känsla av kropp och själ. Sinnena samverkade. Det smakade och luktade genom fötterna. Hur visste han inte riktigt. Det var en ny känsla. Han hade tid att fundera idag över detta.

en annan digital julkalender.......

Lucka 4
Natten hade varit kall och bister, och Han hade inte kunnat sova. Han blev sittandes vid fönstret med blicken stilla mot mörkret. Snöflingorna hade sakteligen stillat sig och lagt sig som ett tunn skir hud över alltet.
Ute under den enda gatlyktan som lyste just i natt satt en ensam figur likt en stelande staty.
Timme ut och timme in. Det såg märkligt ut när personen plötsligt reste sig och försvann utan minsta antydan till att ha varit förstenad.
Dagen grydde och Han tog sin skylt och vandrade bort mot lådan. Undrar vad denna dag har att ge....?

Lucka 3
Vintern blev kallare och kallare. Han hade inte begett sig ut. Kylan var för hård och lådan fick vänta idag. Han satt vid sitt fönster och väntade. Snöflingorna föll sakta ner från en kristallklar himmel utanför fönstret. Så sakta att Han liksom föll i trans. Blicken följde de vackra stjärnorna som la sig som ett täcke över tiden. Ingen snökristall var lik den andra. Komplicerade och vackra, och ändå så flyktiga. Ett ögonblick. En metamorfors.
Plötsligt hade det blivit kväll i den lilla stugan.

Lucka 2
Dagen efter när Han var på väg till sin låda i decemberkylan. Mörkret var fortfarande påtagligt och lyktorna hjälpte att vägleda i mörkret. När han kommit fram till sin väntans plats så mindesa han att Han sett någon han kände igen vid grinden vid Hårboden. Någon som stod där och liksom oxå väntade. I svarta slängkappa med huvudet lite på sned. Undrar om vi väntar på samma sak tänkte Han. Kan Någon kanske vänta, men då kanske Någon minns vad vi väntar på. Till kvällen när jag vandrar tillbaka ska jag fråga Någon....

Warhols ironi segrar tycker Thomas Anderberg 2007-05-30 i DN

En "Brillo box" är en låda vari förvaras svintopaket. På lådan finner man reklamtryck. Man tänker sig att en sådan kartong inte borde framkalla några större upplevelser alls, den skiljer sig ju inte på något märkbart sätt från lådor som används för transporter av tvålar och tandkrämstuber. De finns i varje varulager jorden runt. Men Andy Warhol valde att kopiera ett par sådana kartonger och ställa ut dem på ett galleri, och plötsligt hade det massproducerade objektet fått en ny funktion. Så här beskriver den kände kritikern och filosofen Arthur C Danto sitt första möte med en sådan "Brillo box":

"Min största upplevelse, som jag ofta redogjort för, var mitt möte med Warhols "Brillo box" i Stable Gallery, i april 1964... det var ett särskilt spännande ögonblick, inte minst för att det tillintegjorde hela strukten på den debatt som ditills präglat New Yorks konstscen."

Anledningen är att Danto, som är en av konstvärldens mest inflytelserika teoretiker, menar att just detta verk fick honom att inse behovet av en ny teori om realism, abstraktion och modernism. Allt tal om konstens utvaldhet, särskildhet och förädlande verkan ställdes här på huvudet. Danto menade att här, men först här, hade man nalkats konstens död.

I John Careys kontroversiella bok "What good are the arts?", som utkom här om året och fortfarande debatteras i England, tillskrivs just Brilloboxen, och Dantos omvärderingar utifrån den, en betydelse för modernismens övergång till postmodernismen. Men Carey menar att Danto själv skyggade för konsekvenserna.

Danto menade att vad som är konst borde bestämmas av konstvärlden; Carey menar att det rimligen bör bestämmas av var och en.

Som en konsthistoriens ironi visar det sig nu att denna imitation av ett massproducerat objekt möjligen massproducerats i efterhand (Expressen 30/5), efter Warhols död och på uppdrag av högt respekterade svenska konstkännare.

Och kanske har det också skett utifrån vinstsyfte - vilket är än mer ironiskt mot bakgrund av Warhols tvetydiga hållning inför konstens kommersialisering.

Bedrägeri eller ej får fortsatta utredningar visa. Men frågan är om begreppet "bedrägeri" ens är tillämpart i en värld där originaliteten konkurrerat ut autenticiteten. Ett äkthetsintyg när det gäller en kopia av en kopia blir ju egentligen en stämpel utan värde. Den enda ovillkorliga segraren är just - ironin.

Lucka 1
Det var en gång för länge sen en liten man. Han hade inget namn men visste mycket väl vem han var. Vi kan kalla honom Han. Han stod vid vägen varje morgon på en låda och väntade. Väntade på något han hade glömt. Men känslan av att vänta på något fanns där som en enträgen men samtidigt ljuv känsla. Den gav Han lugn faktiskt.
Idag var det förts dagen på mycket länge som kylan var bitande och han hade glömt den känslan. Men kroppen mindes. Idag kunde han nog inte vänta så länge.....
Han höll hårt om skaftet på meddelandet. Kanske skulle någon stanna upp och se. Men det var just det som behövdes att stanna upp. Ibland verkade det som ingen hade riktigt tid, fast tid är det enda vi har tänkte Han.
Mörkret föll och Han vandrade hemåt.