tisdag 28 september 2010



Premiss betyder förutsättning eller antagande. Premissen är en form av budskap i en mening och en viktig del av manusprocessen som svarar på frågan "Vad vill jag ha fram med den här historien?".

Premissen ger ett styrmedel och kan vara bra om berättelsen svävar ut och om du behöver hjälp att hitta tillbaka till grundhistorien.


Så tänk på PREMISSEN!!!!



En skapelse från sketchup......så ROLIGT...och det får ju lärande vara eller hur?


"Vygotskij i Praktiken -bland plugghästar och Fusklappar"

En Föreläsning av Leif Strandberg om Vygotskij
storyline.nu.....under fliken Storyline......
på "swengelska".....som förklarar Vygotskij på ett enkelt sätt.

Sociokulturellt Lärande
Aktivitet bygger på
Interaktion - Artefakter (verktyg och tecken) - Kontext (rum) - Kreativitet
Att fundera på.....












måndag 27 september 2010






Jag GLÄDS åt engagemang och passion för det människan skapar. Det är medryckande och inspirerande. Och äkta!!!
Niki de Saint Phalle och Jean Tinguley beskriver det mesta i livet genom sitt arbete som konstnärer. Och på ett sätt som intresserar och berör.
De har även hittat kompletterande uttrycksätt i sin konst och dess form.
Vad underbart att få arbeta så passionert i hela sitt yrkesliv med det man vill och tror på i samspel.

fredag 24 september 2010



"Barn målar bilder som både vi och de uppskattar enormt. Vuxna är rädda, därför att de felaktigt tror att skapande innebär noggrant hantverk. Rädsla, mindervärdeskänslor, brist på tillfällen, tid och uppmuntran är de största hindren för att uttrycka sig själv – antingen det gäller att tala, sjunga, dansa, måla eller helt enkelt att klä sig.

Vem som helst kan måla! Alla har något att säga!"


"Var och en har ett särskilt sätt att uttrycka sig på. När man arbetar skapande utvecklas man och blir skicklig, får självförtroende och uttrycker mer av sig själv.

En dag ska alla människor delta i skapande verksamheter. Man kommer att förstå, att det inte är ett privilegium för några få – utan en nödvändighet för alla."

Adelyne Cross-Eriksson,
flygblad i San Fransisco 1947

Vid Levande Verkstad i Stockholm utbildas varje år ett tjugotal personer att leda skapande verksamhet på förskolor, fritidshem och andra institutioner. Skolan har funnits sedan 1968 och blivit känd för sin pedagogik, som i första hand syftar till att frigöra de skapande resurserna. Med sin demokratiska framtoning har den ett drag av amatörism och lättillgänglighet, som skiljer den från andra skolor. Det är en paradox, för Levande Verkstad bygger på ett djupt tankeinnehåll och på idéer som till stor del varit nya för oss.

När Adelyne Cross-Eriksson gick bort 1979 hade hon blivit känd som skaparen av Levande Verkstad. Med sin konstundervisning hade hon fört över en viktig tradition till Sverige, Bauhauspedagogiken, som dittills mest varit känd bara av konsthistoriker och arkitekter.
Den tyska Bauhausskolan hade haft ett enastående inflytande över formgivning och arkitektur alltifrån 1920-talet, och framgångarna berodde främst på radikala problemanalyser och okonventionella lösningar. Adelyne började 1939 i en amerikansk avläggare, New Bauhaus i Chicago, som senare blev Institute of Design. Där blev hon elev och kollega till Laszlo Moholy-Nagy, den legendariske ungraren som gav Bauhaus en ledande roll inom funktionalism, vid övergången från konsthantverk till industriell formgivning.

Adelyne var själv en mycket skicklig konstnär, och under 1930-talet var hon välkänd i USA som medlem i en grupp av socialt engagerade målare. Hennes främsta förebilder var de stora mexikanarna Siquieros, Orosco och Riviera, som hon lärde känna under flera studieresor till Mexico. Hon lärde sig av dem de olika medlen för att intensifiera uttrycket och förhöja verklighetsupplevelsen hos en bild. Hon ansåg att allt konststudium måste syfta till kunskap om verkan av rörelse, riktning, form och färg.

Primärt var det ändå det personliga uttrycket som var viktigast, modet att ge ut något av sig själv. Inom Bauhaus hade man utarbetat en metod för att frigöra skapandet som Adelyne sammanfattade så här:

  • att stimulera elevernas självförtroende
  • att få dem att undvika konventionella tankemönster
  • att bereda väg för egna erfarenheter


Efter åren på Bauhaus slog sig Adelyne samman med andra elever och startade en konstskola i San Fransisco, som fick en enastående framgång. Adelyne inriktade övningarna på att ge eleverna större självförtroende och trygghet i gruppen. I mitten av 40-talet har hon fulländat sin pedagogik – i allt väsentligt är den densamma som Levande Verkstad.

Adelyne kom till Sverige 1950. Under flera år undervisade hon vid Kursverksamheten vid Stockholms Högskola och så småningom blev Svenska Slöjdföreningen intresserad. Adelyne engagerades för sommarkurser som blev mycket uppmärksammade, bl.a i Leksand från början av 1960-talet.

De ideologiska strömningarna under decenniet sammanföll i stora delar med Bauhauspedagogiken och 1967 ordnades en introduktionsvecka med praktiska övningar på Nationalmuseum. Adelyne berättade om sina upplevelser av Bauhaus i Chicago, och under en avslutande debattkväll föddes beslutet att starta Levande Verkstad på Birkagården i Stockholm.

Stämningarna under 1960-talet i Sverige hade stora likheter med 1930-talets USA, med kollektivt tänkande, solidaritet och en renässans för folkets kultur. Adelyne var under flera år ledare inom Roosevelts projekt för arbetslösa konstnärer. Ett viktigt mål var att göra konsten och skapandet tillgängligt för vanliga människor. Den folkbildnings-tanken lämnade hon aldrig, den blev en naturlig del av henne själv. Hon var en optimistisk och generös människa som på ett märkligt sätt påverkade alla människor i sin omgivning, ett möte med henne kunde ge livet en ny färdriktning.

Språket som omger oss


Språket som omger oss - en bra länk

Mediepedagogik – ett sätt att förstå världen

av: Ina Alm datum: 2007-01-10
Mediepedagogik handlar om att tolka olika former av medier och att lära sig att använda mediers uttryckssätt för att formulera sina tankar och åsikter.

Kunskap har i skolans tradition ofta handlat om att plugga. Ibland kommer man ihåg det man lärt. Ofta försvinner de nya kunskaperna snabbt.

Genom att formulera sig om det man lär skapar man ett förhållande till ämnet. Med hjälp av olika språk som text, bild, dans, uttrycker man den nya kunskapen i form av en produktion som blir synlig inte bara för en själv utan också för andra. Medier och mediepedagogik blir utifrån det här perspektivet en angelägenhet för alla lärare. Varje lärare blir en medielärare utifrån sina unika ämneskunskaper.

Många lärare upplever sin arbetssituation fylld av krav på att förhålla sig till nya ”flugor”. Egentligen har alla lärare i alla tider förhållit sig till medier, oftast i form av text. Den pedagogiska utveckling som ryms i begreppet mediepedagogik handlar bland annat om att utbudet av medier är mycket bredare i dag. Formerna utvecklas ofta genom digital teknik. Kameror och mobiltelefoner är allemansverktyg.

....läs hela texten av Ina Alma på UR:s sida om berättande... som jag länkat till tidigare.....bra länk om berättande-rum....

torsdag 23 september 2010




Vi har talat om människans förmåga, behov och möjligheter att se och skapa mönster på föreläsningarna i Media och Lärande.

Här är ett av Sandy Skoglunds fotografier, en sorts mönsterstudie eller komposition.

Att se mönster kan vara en väg till att förstå större sammanhang.
Som Ingrid Carlgren professor i pedagogik, talade om att se Kunskap som ett Landskap.
Att först ser man enstaka blommor som leder till att förstå ett större fält inom ex biologi som kanske leder till klimatfrågor, för att sedan kanske dyka i små mikro detaljer i en fråga. Desto mer du vet om en sak desto djupare kan du se nåt nytt, en ny aspekt eller en detalj i sammanhanget som kanske leder till en större upptäckt eller aspekt. Bra formulerat va?
Men man behöver också vara i Landskapet och sinnligt erfara, anser vetenskapen idag.

Sandy Skoglunds fotografier ger starka sinnesupplevelser i form, färgeffekter och uttryck.

onsdag 22 september 2010



Kantormorfar och han med skägget....

Plötsligt såg jag något som jag sett många gånger. I verkligheten och på foto, fast då bara som bakgrund. Kyrkfönstret i min barndoms kyrka. Som jag tittat på om och om igen under hela min barndom. Jag tyckte den var så vacker när den kom till vår kyrka. Det hade kommit en ny ung präst med vackert svart skägg och med honom glasfönstret. Det berättar små bildberättelser omkring årstiderna.

Kyrkan spenderade vår familj en del tid i för min morfar, som var död och förresten hade jag aldrig träffat honom, hade varit kantor och därför måste vi gå dit, tyckte min mormor. Även om ingen var särskilt religiös. Det var det goda anseendet. Nästan en plikt.
Jag brukade sitta och göra annat. Under tystnad... Fönstret var nog den första "bild" jag tittat på på ett så ingående sätt. Man hade ju liksom tid!
Om alla stearinljus var tända brukade jag kisa med ögonen för att få en nova-effekt. Kunde sitta så länge om och om igen, till sorlet av en massa ord jag inte förstod och omringad av allvarliga tanter.
Glasfönstret är ingen bild jag tänker på men plötsligt såg jag det, i vår dator.
Det gav mig en speciell känsla och det väckte mitt minne.

Ibland har jag tänkt att det nog påverkat mitt bildskapande. De svarta kanterna och de många färgerna och de grovhuggna linjerna. Det tilltalar mig. Kanhända så har tiden jag "studerat" fönstret fastnat. Dessutom förstod jag att detta var nåt mycket speciellt och vackert när det kom till vår kyrka. Precis som han med skägget.

tisdag 21 september 2010



SVT visar underbara kortfilmer under temat "Kvinnan i mitt liv".....

måndag 20 september 2010







fredag 17 september 2010


en bra länk om berättande(rum)......

Att berätta en historia utan det ena könets tankar berättar också en sorts berättelse......

Gertrude Anscombe skriver: Under flera år brukade jag tillbringa min tid, exempelvis på kaféer, med att stirra på saker och säga till mig själv: ´Jag ser ett paket. Men vad är det egentligen jag ser? Hur kan jag säga att jag ser något annat än en gul yta?´

Här är det en person som också reflekterar över vad hon ser och vad det säger och varför ? Alltså det finns även kvinnlig filosofer.


Tänk att för en dag lyfta bort det manliga perspektivet på det vi lär och förmedlar och tar utgångspunkten i det tankemässiga formulerat ur ett feministiskt perspektiv eller ett kvinnligt.



tisdag 14 september 2010


Neverending story
....berättande.......


Tomi Ungerer







David Hockney







"Vi målar utifrån minnet och eftersom minnet inte är lika för människor ser vi olika saker"....
citat D Hockney sammanfattar berättande av olika slag tycker jag.

fredag 10 september 2010

"Bara att det blir uppläst och mottaget som en akt av kommunikation".....denna rad har jag stulit, härmat, citerat, "klippt och klistrat" eller kalla det vad du vill..... från någon annan. Genom härmning lär vi oss. Så som den citerade texten lyder borde vi förhålla oss till all kommunikation. Med respekt.

Efter avslutat seminarium omkring Peter Gärdenfors bok den meningssökande människan som handlar om mening, mönster, narration och sammanhang försöker jag sammanfatta och reflektera några tankar. Det underliggande budskapet om demokratiska värden och fred på mänsklighetens väg mot framtid genomsyrar vår kurs-litteratur. Det är ett mönster vi skapas igenom. En sorts mönsterbildning.

Människan har alltid sökt mening och mönster för överlevnad. Jag tror inte nutidsmänniskan är unik i det avseendet. Religion är och har varit meningsskapande och följer mönster. Nutidsmänniskan som inte alltid lever med religion på samma styrande sätt söker mening genom andra yttringar. Vi skapar andra former för yttrande. Allas röster ska kunna berättas. Som ett nutida exempel uppstår ett sånt forum som TED, i demokratisk anda, där all människor skall ha rätt att föreläsa dvs berätta om något.

Vår lilla grupp läste en dikt som sammanfattande reflektion av Den meningssökande människan, som lyder.....

Konstruerar minnen genom mönster
En mönstrad tröja, foton, ansikten, platser, historier
Mönster uppfattas framförallt av seendet
God undervisning bygger på visualisering
Med en berättelse skapar vi mycket
Och mycket lättare sammanhang


Jag läste och upprepade för upprepningens funktion. Så som vi om och om tittar i våra album. En berättelse om oss.
Thomas Koppfeldt sa - Jag berättar mig = jag är....

Bruner talar om att för att kunna använda oss av narrativa potenialen måste vi närma oss berättande och berättelse på så många sätt som möjligt för att på så sätt se dess möjligheter...

Måste en berättare ha en mottagare?.....är det en förutsättning för kommunikation? Antar det iallfall dialog. Här kommer formen in. Blogg till exempel......
Jag berättar i text och bild men läser någon?
Vet inte men hursom formen är ny....och jag har dock berättat.....



torsdag 9 september 2010





Delar av "mitt Masmo"

tisdag 7 september 2010








Annie Leibovitz
Shirin Neshat
Nan Goldin
Sally Mann
Sophie Calle
Mary Ellen Mark



Miniatyrer
från vår stad
som
kom till
i ett program



vackert......

min mark berättar
där jag gått
på en del av min stig
vackert kanske fult
men den berättar


RuBriken var - "Jag skapar glädje"

.....ett försök till en Tunbjörk

söndag 5 september 2010




Fotot av damerna jag tog i smyg i omgjort Anders-Petersen-stil.
När får man ta någons bild....eller någons själ...eller någons kropp....?


fredag 3 september 2010



Sista minuten....
var min rubrik på något som började med ett moget aprikosträd i Axelsberg, en grekisk bilmeck, vattenmeloner på 4H-gården, hundar utanför ICA, bad i Mälaren, t-banans matskylt, eftermiddagshetta på min balkong, oliver i en grekisk skål och en mycket het dag i augusti.

Tankar om hur vi berättar om våra resor och visar bilder från våra resor. Numera kan vi även visa våra familjebilder på facebook. De flesta bilder vi ser är ganska lika. Man fotar himlar, hav, mat, blommor, bad, stränder. Allt sammantaget blir våra fina och kära reseminnen.

Jag ville leka med idén om man kan "luras" att få vännerna att tro att man är eller varit utomlands, och jag lyckades. Det tog några sekunder när jag höll på att lägga upp bilderna så kom frågorna..."är ni Grekland?".....osv
Titeln Sista minuten ger associationer till sista-minuten resor, vilket var meningen. Men kanske hade jag kunnat skippa den?
Semiotioken var enkel med alla tecknen för att semester fanns där.
Ljuset i bilderna fick jag arbeta med för att mer bli Medelhavsljus.
Men en erfaren fotograf hade säkert avslöjat mig direkt.......om nu det var viktigt....jag hade inte i den tillhörande texten "lurats". Men frågan är när "luras" vi.....?
Om jag påstått i mina texter att det var Grekland då hade det varit annorlunda. Då hade texten varit en sorts lögn i förhållande till bilden. Bilder ger oss större utrymme för att associera samtidigt som är mer givna.....intressant.....handlar det om den inlärda semiotiken vi bär med oss? Som ett aprikosträd i Axelsberg kan framkalla........