
Kajsa Ekis Ekman i dagens DN
Det är så bra och fantastiskt med människor som säger SANNINGEN!
Och som dessutom kan formulera ens tankar. I Ingång i Kultursöndag gör hon det.
Frågan är "Varför tillåter vi åsikter i bild som vi aldrig skulle tolerera i text?", undrar hon i sitt inlägg apropå den exponerade kvinnokroppen.
Det bilden säger skulle vi inte kunna säga i ord på samma sätt utan att bli ifrågasatta. Alltså att säga: pumpa upp brösten, pluta med munnen, klä av dig....osv.
Hon säger "Ibland känns det som hela samhället gått i en naken kvinnopsykos" och jag kan hålla med. Tröttande med den fast-etsade-pinuppa-Gilda-bilden i vårt medvetande. Upprepningen är ett verktyg för -verkan av olika slag. Men dock så effektiv.
Hon efterfrågar en seriös
debatt om dess bilders PÅVERKAN (hon vågar säga ordet)....jag vill oxå ha en
debatt.
Johan Hakelius talade igår i Aftonbladet om att det i politiska tal alltid på första raden står
"OBS! Det talade ordet gäller"....vad betyder det då? Att inget som står på pappret riktigt räknas? undrar han. Så alltså det man skriver gills inte, alltså man kan skriva va fan som helst så länge man inte säger det....Intressant tycker jag. Det för ju Kajsas idé ännu längre...."jaja det står så men jag sa det inte".....betyder det att man inte behöver stå för något så länge man inte uttalat det verbalt?....
Men det måste alltid finnas en mottagare, som hör eller ser. Frågan är vad man behöver mest just nu selektiv syn eller hörsel i vår medierande tid? Är det en fråga människan alltid funderat över?
Vidare i mina efterforskningar om 1929 så hittade jag en intressant reflektion från den tiden. Man sände skolradio på försök. Folkskolorna på landsbygden mottog försöket med nöjt intresse medan läroverken i staden var mer kritiska? Varför var det så? Även då fick man förhålla sig till nya medier.
I en artikel ur Stockholmstidningen från 1929 läser jag "om oro för för många biografer i proportion till folkmängd". Sen diskuteras utbudet som en bidragande orsak till den dåliga publikfrekvensen.
"Vårt lilla land har formligen översvämmats av amerikansk film, som icke minst i hård strid med vår egen filmproduktion ju kommit att intaga en förhärskande ställning också i fråga om smakriktningen. Emellertid är det otvivelaktigt att överproduktionen, utpumpningen skulle man vilja säga, av amerikansk film medfört att en mycket stor procent dålig amerikansk film kommit i landet.
.......håller emellertid styvt på att det framför allt är den banala dussinproduktionen, vilken satt sin prägel på filmmarknaden, som gjort att den tidigare så bortskämda publiken tröttnat." (Ännu en sanning?!)
Tjatet och upprepningen dödar alltså......men om ingen har sagt det för det talade ordet gäller, så spelar det kanske ingen roll....