ÖDMJUKHET OCH MAKT

Funderar mycket över porträttuppgiften som vi fått. Jag vill ta dessa fantastiska foton som finns på min näthinna men fundera över hur detta ska gå till. Vilka vill bli fotade av mig? Hur skapar man tillfällen för att fota någon? Vad är min avsikt och vad vill jag visa? Kommer de som nu eventuellt att ställa upp på porträtteringen att förstå min avsikt?
Ju mer jag funderar så förstår jag hur komplext fotot är om man vill ta ett foto av någon, utanför den närmsta kretsen, som i denna uppgift känns för smal. Vill gå till det okända och se vad jag kan se genom att fota. Men hur gör jag? Minns när vi skulle fota Rum i konstkursen hur obekväm jag kände mig att gå runt och fota i offentlig miljö. Måste hitta ett sätt så att jag blir bekväm i min roll.....

"Viktigare att lyssna än fråga" säger dokumentärfilmaren Tom Alandh i en intervju jag läser när vi kommer in från vår promenad, då tankarna rört sig runt detta. Han säger att han "lärt sig berätta med varsamhet", och, eller hellre kanske för att "man i mediet har makt att förgöra och makt att helgonförklara". "Någonstans däremellan finns alltid sanningen och verkligheten" tycker han. Det är väl verkligheten jag också vill porträttera tror jag. Vad många frågor en journalist eller fotograf måste ställa sig???
Ödmjukhet bör/borde var honnörsordet, tycker jag.

Fick många tankar om makt under vår porträttfrossa i fredags. Dessa fantastiska foton som är både vackra, otäcka, påstridiga, "nakna", roliga, tomma, konstiga, fantastiska, raka mm mm mm mm mm mm. Det både intressanta och absurda i att kunna iakttaga och bevara så många olika tillstånd av mänsklighet, som att fota människor i narkos tex. Ibland undrar jag skillnaden är så stor mellan fotohistoriens rasdokumentation och samtidens experimentella fotoande av olika art? Alltid spännande att fundera över var gränser går? Skildra människan och hennes förhållande till livet på och genom olika sätt är dock mänskligt. Att sätta och lämna spår.
Funderar över var ligger makten? Hos fotografen eller den porträtterade? Eller kanske hos betraktaren?
Får se vart min tankar och ställningstagande tar mig på min fotorunda?

Cut and Paste!

Bilderna du aldrig fick se!!!!

Apropå häromdagen och Elloskatalogen och fantombilder i tankarna så hade hemmareferensen hittat en ny sida på nätet LOOKLET......där kan man klippa, klistra, pröva, ändra, styla, designa hur man vill med dessa "dockor" och riktiga klädesmärken. Och leka med identifikation och roller, även om det naturligtvis syns ett vanligt mönster i uttrycket och formen.

Jag testade min nya look och fantombild i ett......

att en liten trast kan viska en sån lång kedja.....

Viska i någons öra...nån som sitter nära är inte så komplicerat....kan vara svårare genom mediering via trådar...landar mina ord, mitt budskapet hos rätt person....man är spänd på ett svar, en spegling, ett eko, som bollar med mina spår, ljud, associationer, tankar.....bekräftelsen, feedback,analys,kärlek, blick....... rolig lek hursomhelst...undrar hur svaret blir från honan på bilden här???

Snöklädd sand....snömålad sand...fotoshoppad snö....eller?

Katti Brandelius video "jag vill inte se på Tv" på Konstakademins Market kändes rätt. Studenternas manifest på våning 4 kändes oxå rätt av nån anledning. Kluven kände jag mig igår på nåt sätt och lite anti, när jag marketade runt mellan kulturhus och akademi....anti konsten fast den ändå är den rätta!
Kanske människorna runt omkring...vet inte... nåt gjorde mig anti....det är väl när allt liksom blir för lika....vad det än gäller...
...kanske ska göra som Katti...."jag vill inte se på likhet"...

Några rader ur manifestet av Kungl. Konsthögskolans kandidater som delades ut på marketen....

Manifest
1. Effekten av det du gör är resulatet av det andra redan gjort
2. Du läser ju konst, då tror man att man kan göra allt
3. Förnuftet är en lång tråkig korriodor mellan viljan och viljan
....
9. Ingen och någon har inte med varandra att göra
...
10 Var bestämd!
...
12. Människonära konst
...
16. Kom till våning 4

CAMERA OBSCURA
Fotot vänder vi och vrider på nu. Att fota med en kaffeburk var en bra start. Så på detta lite hederligt mörkrumsarbete med vätskor och rött ljus. Var längesen sist säkert ändå sen tiden på Vita Villan. Där stod jag och framkallade hela vår Gambiaresa. Svårt att framkalla svarta och vita på samma bild minns jag.
Vill verkligen utveckla mitt fotokunnade och använda kameran lite mer på rätt sätt.
Har photoshoppat idag och prövat mig i olika roller apropå identifikation. Är roligt att montaga in sig själv men ibland är jag så trött på självporträtt.

Det oförutsägbara...ger mig den största upplevelsen...just nu iallfall....men har nog alltid varit så......så detta blev rätt!

Såg "A Safe Place to Die" igår på Dansens Hus av och med performacetrion Agrare med Lotta Melin och konstnär Jan Håfström.
De ville beskriva "det oväntade" som en energikälla för konsten, likväl som surrealisterna ville. De lyckades verkligen! Dansarnas gestaltning som fightande insekter var slående.

Alla uttryck förutom det talade ordet samspelade i en fantastisk stor Konstellation. Ljud, bild, dans, text, konst, videoart, dockanimation, film, kostym, performance, musik kom oväntat i en fin mix. Kändes hoppfullt med så många interagerande medier på samma gång och IRL!!!!

Apropå Digital Turist vill jag säga att inlägget av Jonas Linderoth med "att nacka en höna" omkring World of Warcraft och huruvida spel ska/kan användas i undervisning gav ett perspektiv på lärande tycker jag.

Läser "Fängslande Information" av Peter Gärdenfors,professor i Kognitionsforskning, den borde vi läsa och diskutera i kursen.

Mer CUT&PASTE....men det är det vi gör hela livet....eftersom vi inte är några oskrivna blad....

Vad skönt det vore med lite fotokonst på offentliga platser...istället för alla dessa tjatiga reklambilder...men upprepning har ju effekt....konst har andra värden eller syften...

En intressant intervju i tidningen LÄRA, från utbildningsförvaltningen för Stockholms Stad, med psykologiprofessor/forskare inom läs- och skrivinlärning Ingvar Lundberg som säger "Nya medier kommer aldrig att kunna ersätta texten. Vi kan inte ge upp med hänvisning till att vi lever i en ny tid med ett vidgat textbegrepp". Han menar oxå att skolan borde anstränga sig för att utgör en motkraft och låta eleverna läsa mer skön- och facklitteratur.
Det ena behöver inte vara en motsättning till det andra eller ersätta någedera, tycker jag.

Apropå media och "nygamla" former för detta.

Medan jag skapar på min hemsida, resurs, för bildämnet, funderar jag mycket över medierna och det flöde vi lever i. Jag har inte varit med om radions start men dock färgtvns. Minns tydligt hur vi satt högtidligt framför tvn i salen och såg på "Petter och Lotta", som var fantastiskt i mina ögon. Rörlig bild med Televinken hade man ju fattat, men bara i svartvitt.Tv och film fascinerade mig tidigt, som det gör för människan, jag var inte annorlunda än nån annan. Men kanske lite mer än mina syskon iallafall.
Nu sitter jag och försöker skapa en hemsida som skall vara funktionell. Det gäller att bestämma vad man vill ge och vad innehållet ska vara. Min "hemmareferens" tycker den är tråkig???? Jag får väl titta på hur de (ungdomarna) använder sina sidor.Ja den är kanske tråkig, jag får väl se över designen och startnyckeln. Men jag är i startgroparna för nåt. Men jag kanske har andra syften än att följa strömmen och kanske vill visa nåt annat. Vi får se hur det utvecklar sig.

När jag hade skrivit på min media blogg häromdagen läste jag Hanna Nilssons blogg i ETC som sa "var personlig men aldrig privat". Hon talar om att en gammal regel inom teatern att inte ha djur eller barn på scenen. Kanske ligger nåt i det. Gamla regler/normer brukar alltid ha nån grund eller sanning. De har iallfall fötts ur nåt.
Det blir lätt kletigt med bloggar fyllda av barn- eller husdjurskrönikor, och det blir som att passera osynliga gränser tycker hon. Ungefär som "att titta in i nåns kylskåp eller tvättkorg". Läser detta precis när jag berättat om mina egna barn och lite hur de förhåller sig i samband med media. Det är ju tacksamma åldrar jag har omkring mig i studiesyfte.Storkonsumerande åldrar.
Det är nog lätt att man skriver om det som finns nära. Men jag får väl tänka mig för så det inte blir klibbigt....

Bildlärare...det är det jag skall bli. Bilden är från en bildbearbetning om rollen som bildfröken utifrån min första vfu-praktik. Det var ett försök till en enkel animering som slutligen blev en ppt. Bearbetning genom bilder tycker jag är en användbar didaktisk metod, som kan användas på många sätt, även på högre läroinstanser. Ylva Dahlmans doktors avhandling "Kunskap genom bilder" kan jag rekommendera att läsa. Den handlar om hur hon på SLU har arbetat i olika grupper med bildarbete som går ut på att arbeta med bilder främst som en metod att utveckla kunskap inom sitt eget studieområde.
Just nu läser jag media. Vi håller på och skapar hemsidor och jag ska försöka att sålla och bestämma vad jag tycker är viktigt att ha med på en hemsida som jag kan använda som en startnyckel för de bildgrupper jag kommer att möta. Det svår är att begränsa sig och inrikta sig. Det vanliga problemet när man snubblar runt i nätdjungeln. Men jag testar och gör och blandar och ändrar och tänker om och lägger till och tänker och prövar och leker. Det är mitt sätt att göra på.
Jag får lust att fråga eleverna om deras behov och skapa utifrån deras tankar?