onsdag 15 december 2010



Lucka 14
Landskapet var så vackert och tillsammans följde de prinsessan och musiken. Liksom en förtrollning ljöd sången genom skogen. De knarrade i den glittrande snön. Prinsessan var snabb som en hind och strax såg de inte henne längre. Han var trött och hade ont i sina små korta ben. Hon klappade Han på huvudet och sa: Jag kan fortsätta uppför backen här nedanför oss om du är trött, medan du vilar här en stund. Jag kikar och kollar vart hon är och vägen leder......blir det bra? Han tyckte det verkade som en god idé. Hans små korta ben var inte vana att vandra så här. Dom stod mest still och väntade. Hon försvann längs bakom krönet och Han tänkte tänk om Hon inte kommer tillbaka?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar