På resa utan Final Cut...
Blir det någonsin the final cut? Känns inte så just nu. Detta program kan man peta med hur mycket som helst. Det enda som hindrar är att luften tar slut i de små redigeringsrummen. Konstfack behöver vädras ut. Stora fönster borde öppnas och vinden borde få strömma genom lokalen. Länge...
Möten består inte heller av nåt final cut. Träffade en fantastisk person häromdagen med många strängar på sin lyra. En bild av någon kan säga allt och ingenting. Antingen är det väl det vi bestämmer att den ska säga eller så låter vi sinnet vara öppet. "Skenet bedrar säger" ett ordspråk och det kan man säga stämde på denne person. Är det av trygghetsbehov vi söker stereotyper och upprepning? Jag vill nog helst resa i sinnet....utan final cut....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar