lenas sida

Bedömning och En persisk fjäril

Ömma bed kanske är bättre än be döma.....


Ja, Olle Zandén, doktorand som tänker ur musikperspektiv, menar och jag håller med, bedömning gör alla hela tiden om allt, men det som är en lärarens uppdrag är att med profession och genom kommunikation bedöma levda kvalitetsuppfattningar, dvs handling där man visar vad man gör, för att eleven skall begåvas. Nietzsche talar om att bilda och bildning.
Olle säger, handlingen hänger samman med kontext/kultur/tradition och mening skapas genom dialog med situation och tradition. I relationen bemöter jag eleven och handlingen är det jag ska bedöma.

Sen försöker en grupp konstvetare sig på att beskriva konstnärlig bedömning. Men eftersom ingen vet vad konst är, så varför diskuterar vi det ens egentligen? Där har musik det enklare för alla vet vad musik är. Musik har en form att följa förvisso, en rytm osv. Därav är det enklare att bedöma. Låter det falskt kan de flesta höra det.
Men konst har alla och ingen rätt att säga är varken fint eller fult. Oj vad svårt! Magnus Bertås, professor och konstnär, gör jämförelsen med att tom inom fotboll finns det fördjupade språk för vad som är "bra" resp "dålig" fotboll. Alltså professionell bedömning. Han har försökt att definiera kriterier för bedömning av konst, som han samtidigt reserverar sig ifrån för att inte cementera en norm. Och det är ju det som är så underbart med konst att den flyter, just nu iallfall. Historiskt har den ju mer följt konventionen. Men ibland kan man ju undra om den verkligen flyter, får man idag måla ett porträtt till exempel? Finns det en norm i samtiden? Det han bla definierat är att konsten ska vara tolkningsbar. Det har jag funderat mycket över ikväll. Vad menar han med det? Vem har isåfall tolkningsföreträdet? Hur skulle nåt som inte är tolkningsbart vara? Är inte allt det? Svåra frågor och gruppens samtal ledde inte till nån större klarhet.

Men citerar här Bertås bedömningskriterier från E-C blogg (tur att någon antecknade!):
Bedömning av konstnärlig kvalitet. Det är förmågor som bedöms.

Studentens förmåga att
- Förhålla sig till sitt mediums historik och att överskrida mediets ramar.
- Förstå och behärska nyanser i bilduttryck.
- Förstå och behärska korrespondensen mellan text, bild och rörlig bild.
- Skapa konstnärlig utsaga med avgränsning och tydlighet.
- Beröra.
- Skapa förskjutningar, förändringar i diskursen i samtiden.
- Frilägga ett objekt eller en företeelse vilken då hamnar i ett nytt ljus.
- Skapa en identitet med en serie arbeten

Ibland tänker jag att man kanske iallfall ska arbeta traditionellt med bild i skolan, följa en form, som i musiken. Härma fågeln. Av erfarenhet vet jag att det är de flesta barns önskan att få kunna och få göra som det ser ut i verkligheten. Inkluderande metod, vad betyder det? Kan inte klassiskt vara inkluderande? Att få pröva och göra antar jag och där progression i ett ämne är en stor del för bildning eller begåvande eller lärande, tycker jag.
Apropå att avbilda så, "Fotografiet blev vinnaren i den mimetiska kampen och förespråkarna av det västerländska förnuftet kunde andas ut" skriver Emma Eldelin i Ord och Bild 5, Om stereoskopet och en revolution i seendets historia. Men fotot som vinnare kan ju inte heller avbilda en objektiv verklighet, trots att det är det som är fotografiets fascination. Även om vi gärna vill det. Men fotografiet kämpar ju också just nu tycker jag. Eller så kallas det bara utveckling eller omformulering. Cut and paste! Den tredimensionella filmen är ytterligare ett sätt för att skildra verkligheten så verklig som möjligt. Varför är det så viktigt? Har seendet blivit beteende......eller är kanske?

Allt handlar om spår, bestämde jag mig för idag. Spår, språk, tecken, koder, index, bild, ikon, tanke, ord, handling, uttryck.....Till skillnad från djuren och deras behov så vill människan lämna spår/avtryck efter sig. Berätta och skildra. Då inte bara genom vår fortplantning. Det är det konsten och bilder också handlar om. Vi vill lämna nåt efter oss, och där letar vi efter de optimala stilarna eller språken för det i den samtid vi lever i. Kanske måla med hajar eller för hajar? Jag har iallfall lyckats göra en origami-fjäril av ett vykort idag genom instruktion på persiska och mina ögon. Så vi kommunicerade även om jag inte förstod ett ord. Melodin i persiskan var vacker och jag lyckades göra en fjäril. Ful och samtidigt vacker i sin kontext.
Hur skulle det bedömas?