När jag hade skrivit på min media blogg häromdagen läste jag Hanna Nilssons blogg i ETC som sa "var personlig men aldrig privat". Hon talar om att en gammal regel inom teatern att inte ha djur eller barn på scenen. Kanske ligger nåt i det. Gamla regler/normer brukar alltid ha nån grund eller sanning. De har iallfall fötts ur nåt.
Det blir lätt kletigt med bloggar fyllda av barn- eller husdjurskrönikor, och det blir som att passera osynliga gränser tycker hon. Ungefär som "att titta in i nåns kylskåp eller tvättkorg". Läser detta precis när jag berättat om mina egna barn och lite hur de förhåller sig i samband med media. Det är ju tacksamma åldrar jag har omkring mig i studiesyfte.Storkonsumerande åldrar.
Det är nog lätt att man skriver om det som finns nära. Men jag får väl tänka mig för så det inte blir klibbigt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar