lenas sida

ÖDMJUKHET OCH MAKT

Funderar mycket över porträttuppgiften som vi fått. Jag vill ta dessa fantastiska foton som finns på min näthinna men fundera över hur detta ska gå till. Vilka vill bli fotade av mig? Hur skapar man tillfällen för att fota någon? Vad är min avsikt och vad vill jag visa? Kommer de som nu eventuellt att ställa upp på porträtteringen att förstå min avsikt?
Ju mer jag funderar så förstår jag hur komplext fotot är om man vill ta ett foto av någon, utanför den närmsta kretsen, som i denna uppgift känns för smal. Vill gå till det okända och se vad jag kan se genom att fota. Men hur gör jag? Minns när vi skulle fota Rum i konstkursen hur obekväm jag kände mig att gå runt och fota i offentlig miljö. Måste hitta ett sätt så att jag blir bekväm i min roll.....

"Viktigare att lyssna än fråga" säger dokumentärfilmaren Tom Alandh i en intervju jag läser när vi kommer in från vår promenad, då tankarna rört sig runt detta. Han säger att han "lärt sig berätta med varsamhet", och, eller hellre kanske för att "man i mediet har makt att förgöra och makt att helgonförklara". "Någonstans däremellan finns alltid sanningen och verkligheten" tycker han. Det är väl verkligheten jag också vill porträttera tror jag. Vad många frågor en journalist eller fotograf måste ställa sig???
Ödmjukhet bör/borde var honnörsordet, tycker jag.

Fick många tankar om makt under vår porträttfrossa i fredags. Dessa fantastiska foton som är både vackra, otäcka, påstridiga, "nakna", roliga, tomma, konstiga, fantastiska, raka mm mm mm mm mm mm. Det både intressanta och absurda i att kunna iakttaga och bevara så många olika tillstånd av mänsklighet, som att fota människor i narkos tex. Ibland undrar jag skillnaden är så stor mellan fotohistoriens rasdokumentation och samtidens experimentella fotoande av olika art? Alltid spännande att fundera över var gränser går? Skildra människan och hennes förhållande till livet på och genom olika sätt är dock mänskligt. Att sätta och lämna spår.
Funderar över var ligger makten? Hos fotografen eller den porträtterade? Eller kanske hos betraktaren?
Får se vart min tankar och ställningstagande tar mig på min fotorunda?