...om man skulle titta i backspegeln så kan jag säga att jag ångrar inget...ett och annat kanske...men i stort nej...jag ångrar inget....jag är nöjd med mitt liv....
vägen hit har bitvis varit svart och krokig...men på nåt sätt är det ju oxå en del på min stig....fortsätt och gå bara sa någon viktig till mig som tyvärr nu inte går på jordens stig längre...ja vad har man för alternativ....sova kanske men bara för ett tag...vila men sen vill man upp igen...vandra...vi bär alla på en längtan sa någon annan som inte heller går här längre....ja jag håller med...
citerar här ylva eggehorn "din ensamhet har stränder in mot ljuset, var inte rädd. i sanden finns det spår"....
....ibland finns inga ord....eller ofta...känslan styr...man känner någons varma kram och ser någons vackra leende...någon som inte heller går här längre...man känner någons styrka och ser varenda fåra i någons händer man alltid varit nära....någon som inte går här heller längre...man ser känner någons hud, en hand som klappar dig...någon som inte heller går här längre....man känner dofter när man ser ett foto som jag gjorde från miljöer från min barndom...minnet sitter...bara man tittar i backspegeln då och då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar